Så kan Tvivla på användas i en mening
- Jag har haft en skitsäsong och börjat tvivla på vad man håller på med.
- - Han ska inte locka mig att tvivla på den saken, brukspatron, säger Anna med svag stämma, då är jag förlorad.
- När det går lätt är det ingen fara men när går tyngre börjar man tvivla, säger Poromaa.
- Många började tvivla på att hon skulle lyckas igen.
- Instinkten kom mig ofta att tvivla, men jag hoppades i alla fall. "
- jag har hört alltför mycket därom, för att tvivla därpå.
- Detta kom för henne som något alldeles säkert, det var ingenting att tvivla på.
- Dock därpå må ingen tvivla, att tidens oro gick från hy till by, från koja till koja.
- ' Häri kan du ha rätt ', sade Ulvåsa-frun, ' men inte behöver du tvivla på min spådom fördenskull.
- I förordet berättar Gyllensten att han alltid varit en flitig läsare - som om någon kunde tvivla på den saken !
- Många börjar tvivla på att hon ska hitta formen tills dess.
- Montmorency, ehuru han aldrig sett Gabrieles mor, kunde i detta ögonblick ej tvivla på, att han nu i dottren såg hennes avbild framför sig.
- Instinkten kom mig ofta att tvivla, men jag hoppades i alla fall.
- Tvivla inte på att jag har älskat honom !
- Han måste känna att du aldrig kan förlora modet, därför att du tror honom om gott, även om han själv skulle tvivla.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
